Live in shallowness and maybe u can stop feeling for a moment.

Vaknade tidigt idag av sms från greken(kanske jag ska ta och börja använda hans riktiga namn, Michalles nu?!) Han var framme på sitt Kreta. Bara en timmes bussfärd till rethymnon, så skulle han vara framme.
För att undvika att känna något, gick jag upp ur sängen, fixade kaffe och kollade på 4 avsnitt ytligheter i The City. Nu finns det inga fler avsnitt, så jag måste tänka ut något annat ytligt att göra för att inte känna något, så det blir till gymmet alldeless strax tror jag.

Jag vet att jag känner något för honom. Att jag dras till honom. Jag gillar killar som är lite egna och knäppa, med fart och lite barnslighet i sig. Han är så. Det är kul. Men.. jag vet inte. Jag antar att tiden visar. Samtidigt så är jag så dålig på att tänka på mig själv, vad jag vill i livet, vad jag vill få ut av det, eftersom jag tar sån stor hänsyn till andra. Vill behaga andra. Jag vet inte ens vad jag vill bli när jag blir stor..

Visst dras vi till människor som kan göra livet lite mer spännande på ett bra sätt?