Alone, with no crazy love in the house. =(

Kom hem från Arlanda för nån/några timmar sedan. Gråtit en skvätt, gått ner till tvättstugan, gråtit lite mer, gått ner till tvättstugan, dammsugit, kollat på bilder och nu sitter jag här och tänkte skriva några rader..
Vi kom rätt så tidigt till Arlanda, men fick ganska fort checka in hans bagage. Sedan har vi suttit på Waynes och druckit chaite och pratat.
Det känns jätte tråkigt och sorgligt att han är påväg hem till sitt Kreta. Visserligen får han sitta på flera olika plan och vänta flera timmar i Athen tills han är hemma.
Det har varit ganska jobbigt att vara nära varandra så mkt, men självklart också jätte skönt och mysigt.
Jag önskar bara att jag kunde ha varit lite mindre irriterad dom senaste dagarna, antar att det är för att jag fick ont i hela kroppen av att han klängde och sedan för att den där röda veckan va på ingång. Varför ångrar man sånt för? Nu vill jag ju att han ska klänga på mig, vara lite crazy i min lägenhet, slänga hans kläder överallt så man knappt ser golvet, äta med fingrarna så han kan kleta på mitt ansikte(som jag inte alls gillade då).. men det är tomt, tyst, ingen klängandes på mig och ingen kärlek kvar.. Det känns blää faktiskt!
Han är rolig, trevlig, vääldigt kramig, hungrig, spontan, knäpp... svartsjuk och lite omogen i sitt tänkande bara. Det kändes mindre trevligt då vi gick ut pga en händelse som jag knappt förstod själv. Men det är något som jag kan tänka bortom nu..

Kan visa lite bilder senare.
Nu är det Let's Dance, som kanske kan få mig att tänka på annat ett tag..