Väckning gånger två.

Påväg hem från jobbet imorse, ringer jag mamma.

Jag: -Godmorgon!
Mamma :-Godmorgon!
Jag: -Kan du ringa och väcka mig innan du går på lunch?
Mamma: -Men du tycker ju alltid bort mig när jag ska ringa och väcka dig!
Jag: -Vah? Men ring tills jag svarar, tills du hör min röst, och säg att jag för tusan ska ta mig ur sängen!
Mamma: -Då kanske jag aldrig får gå på lunch!

Lite senare, Marianne ringer.

Jag: -Linda!
Marianne: -Hur har det gått på jobbet, Lugnare gäng nu va?
Jag: - Ahh, verkligen, har suttit och byggt pussel hela natten!
Marianne: -Men du försover dig väl inte idag!?
Jag: - Nej tror inte det, mamma skulle ringa mig innan lunch!
Marianne: -Det är nog bäst att jag ringer jag också!
Jag tänker: -Mhmmm!!!

Så nu är jag vaken. Trött som en, jaah.. som vadå? Som mig själv kanske! Ska få i mig kaffe nu. Sedan försöka fixa mig någorunda fin.
Mamma sa att jag ska ta det lugnt ikväll. Jo, jag sa det att det blir en lugn kväll. Åker med jobbarkompisar som älskar mat. Då sa hon: -Men tänk på att dom säkert är värre än du är. (haha.. och vad ska det betyda??!)